Jean Baptiste Bernadotte var advokatskrivare i Pau i sydvästra Frankrike när han i september 1780 tog värvning som menig soldat i infanteriregementet Royal-la-Marine. Riksdagen i Örebro valde honom 30 år senare till svensk tronföljare, och 1818 blev han kung av Sverige och Norge under namnet Karl XIV Johan. Däremellan blev han general, marskalk av Frankrike och furste av Ponte Corvo.
Sonen till en sakförare i Pau tog värvning som menig
Bernadotte föddes den 26 januari 1763 i Pau i landskapet Béarn. Fadern Henri Bernadotte var sakförare vid domstolen i staden, och modern hette Jeanne de Saint Jean. Familjen var enkel men bildad, och upplysningstidens skrifter var inte okända i hemmet.
Han var ofrälse men litade på att han ändå skulle kunna vinna en officersfullmakt. När fadern dog tog han värvning som ”simpel soldat”, och regementet låg till en början på Korsika. Därefter avancerade han i vanlig ordning genom underofficersgraderna, och elva år gick innan han blev löjtnant.
Från löjtnant till general tog det mindre än tre år
Förföljelserna av aristokratin efter revolutionen 1789 lämnade många officerstjänster lediga, och det öppnade vägen för Bernadotte och andra underofficerare. Han var republikan, men revolutionens excesser stred mot hans rättskänsla och hans sinne för disciplin. Vid ett tumult i Marseille den 21 mars 1790 räddade han sin regementschef från att lynchas.
Bernadotte valdes till kapten 1793 och till bataljonschef i februari 1794. Efter general Jourdans seger vid Fleurus samma år utnämndes han till general på slagfältet.
| Datum | Grad eller ämbete |
|---|---|
| 3 september 1780 | Värvad soldat i regementet Royal-la-Marine |
| 16 juni 1785 | Korpral |
| 31 augusti 1785 | Sergeant |
| 21 juni 1786 | Furir |
| 11 maj 1788 | Fältväbel |
| 7 februari 1790 | Fanjunkare |
| 6 november 1791 | Löjtnant vid 36:e regementet |
| 18 juli 1793 | Vald till kapten |
| 8 februari 1794 | Vald till bataljonschef |
| 4 april 1794 | Överste |
| 29 juni 1794 | Brigadgeneral |
| 22 oktober 1794 | Divisionsgeneral |
| 2 juli 1799 | Krigsminister |
| 18 maj 1804 | Marskalk av Frankrike |
| 5 juni 1806 | Furste av Ponte Corvo |
| 21 augusti 1810 | Vald till svensk tronföljare på riksdagen i Örebro |
| 5 november 1810 | Adopterad av Karl XIII under namnet Karl Johan, kronprins av Sverige |
| 4 november 1814 | Kronprins av Norge |
| 5 februari 1818 | Kung av Sverige och Norge |
| 11 maj 1818 | Krönt i Storkyrkan i Stockholm |
| 7 september 1818 | Krönt i Nidarosdomen i Trondheim |
| 8 mars 1844 | Död på Stockholms slott |
Napoleon gjorde honom till marskalk och furste
I augusti 1798 gifte sig Bernadotte med Désirée Clary, och året därpå föddes deras enda barn, Oscar. Äktenskapet gjorde honom till svåger med Joseph Bonaparte och därmed släkt med Napoleon. Han var krigsminister i drygt två månader 1799, och när kejsardömet utropades den 18 maj 1804 blev han en av de 18 första marskalkarna.
Vid Austerlitz i december 1805 förde han en av kårerna i centern. Året därpå tog hans trupper Lübeck med storm, och där tillfångatogs en svensk styrka under översten Gustaf Fredrik Mörner. Bernadotte behandlade de svenska officerarna med utsökt artighet. Samma år, 1806, gjorde Napoleon honom till furste av Ponte Corvo.
Varför riksdagen i Örebro valde en fransk marskalk till tronföljare
Sverige hade förlorat Finland till Ryssland 1809, och när den nyvalde tronföljaren Karl August dog hastigt 1810 stod landet utan arvinge. Särskilt bland yngre officerare och ämbetsmän ville många ha en av Napoleons marskalkar som kronprins. De hoppades att han kunde leda en revansch mot Ryssland. En av dem var löjtnanten Carl Otto Mörner vid Upplands regemente. Han skickades till Paris som kurir, och den 25 juni 1810 träffade han Bernadotte och erbjöd honom att bli Karl Augusts efterträdare.
På valriksdagen i Örebro hade det hemliga utskottet den 10 augusti redan enats om Karl Augusts bror, hertig Fredrik Kristian av Holstein-Augustenborg. Dagen därpå kom köpmannen Jean Antoine Fournier till Örebro. Som bevis på att han reste på Bernadottes uppdrag hade han med sig ett tandpetarfodral med miniatyrbilder av Désirée och sonen Oscar. Han lockade med ett lån på 8 miljoner franc till riksgäldskontoret och sade att Bernadotte var Napoleons kandidat. Regeringen lade då fram förslaget att välja Bernadotte. Vid omröstningen den 21 augusti valdes Bernadotte enhälligt i alla stånden.
Inför valet skickades ett porträtt av marskalken, det så kallade Örebroporträttet, till riksdagens ledamöter. Den 26 september 1810 antog riksdagen en successionsordning som gav tronen åt ”prins JOHAN BAPTIST JULII av Ponte-Corvo manliga bröstarvingar”. Lagen gäller fortfarande, i ändrad lydelse.
Bernadotte gick över till den lutherska läran redan i Helsingör
I Helsingör möttes Bernadotte av en svensk delegation med ärkebiskopen Jacob Axelsson Lindblom i spetsen. Där antog han den evangeliska läran och förklarade i ett tal att han redan tidigare hade hyst sympatier för den. Den 20 oktober 1810 satte han foten på svensk mark, och den 2 november höll han sitt intåg i Stockholm. Tre dagar senare förklarades han på Stockholms slott som Karl XIII:s adoptivson under namnet Karl Johan.
Han lärde sig aldrig svenska. Generaladjutanten Magnus Brahe behärskade franska fullt ut och spelade därför en viktig roll som kontaktman med alla som ville tala med kungen. Brahe blev även riksmarskalk.
Unionen med Norge gav honom två kröningar
Som ersättning för Finland drev Karl Johan fram unionen mellan Sverige och Norge 1814, och den 4 november samma år blev han kronprins av Norge. När Karl XIII dog blev han kung av båda rikena den 5 februari 1818. Han kröntes i Storkyrkan i Stockholm den 11 maj 1818 och i Nidarosdomen i Trondheim den 7 september samma år. Hans valspråk var ”Folkets kärlek, min belöning”.
På sin 81-årsdag 1844 drabbades han av ett slaganfall. Den 11 februari dikterade han från sjukbädden meningen ”Ingen har fyllt en bana liknande min.” Han dog på Stockholms slott den 8 mars 1844.
Så lever arvet efter Karl XIV Johan kvar i Sverige och Norge
Lustslottet Rosendal på Djurgården uppfördes på 1820-talet åt honom efter ritningar av Fredrik Blom, och till dekoren anlitades i huvudsak svenska konstnärer. Av skulptören Bengt Erland Fogelberg beställde han kolossalstatyer av Oden, Tor och Balder. Fogelberg gjorde också den ryttarstaty av kungen som restes vid Slussen i Stockholm efter hans död.
I Oslo, då Kristiania, började slottet byggas 1823 efter ritningar av Hans Linstow. Karl Johan valde själv platsen, och slottet stod färdigt 1848. Gatan upp mot slottet heter fortfarande Karl Johans gate, och framför slottet restes 1875 Brynjulf Bergsliens ryttarstaty av honom.
Alla sju kungar ur huset Bernadotte, från honom själv till Carl XVI Gustaf, finns i släktträdet för ätten Bernadotte. Enligt successionsordningens första paragraf är Carl XVI Gustaf hans ättling i rakt nedstigande led. Den som vill leta efter egna förfäder kan börja med guiden om släktforskning.
Senast faktagranskad: 7 november 2026
